Nu har vi börjat rymma! Mamma Candy gillar det inte. Jag undrar lite i hemlighet hur det hade varit om alla åtta hade klarat sig? Hon har ju fullt upp med att se efter dessa två! Hon släpper dem inte med blicken och mjauar oroligt när de kryper runt i hagen. Stackars tjej :)
Som lite plåster på såren så har de däremot börjat leka lite tafatt med henne och varandra. Det ser så lustigt ut när de viftar runt med tassarna och visar sig stora och tuffa. Men de har ju såklart inte en chans mot mamma. Än.

 

Än så länge är det fortfarande väldigt ostadiga ben, men man märker skillnad i stabiliteten för var dag som går. Det är så häftigt att se! Nu kan vi lyfta kroppen från marken och slipper åla på magen. De kommer även in och ut ur bohuset som de vill. Förde mesta så bor lilla familjen ute på golvet i hagen. Där har de hittat en liten fläck som alla tre drar sig till.

 

Utseendemässigt så ser man nu enarmt stor skillnad på dem! Hibiskus är ju som tidigare utrett mycket mörkare på hela kroppen, men har även mycket större ögon och lite längre ansikte än vad Elyx har. Ska man jämföra dem med något så ser Hibiskus lite mer ut som än mänsklig 4-åring, medan Elyx fortfarande är mer knubbig bebis. Helt klart står i alla fall att de båda är helt underbart söta! Både mamma Candy och jag själv är oerhört stolta över dem :)